Att få oturen att åka på diskbråck är inte alls roligt. Mitt är ändå
väldigt lindrigt. Men är ändå en stor omställning som jag som person får
göra och måste tänka på. Som ex tänka på att kanske byta yrke utbilda
sig till något annat. För man kanske inte kan klara av de man gör idag.
Eller man måste ändra sin träningsform och man kanske inte kan fortsätta
göra de man en gång gjorde. Man får börja om och låta de ta tid. De är
frustrerande både psykiskt fysiskt påverkande att känna ett hinder I
vägen för de man vill göra. Men jag försöker leva och tänka positivt.
Låter de ta tid. Jag vill göra de jag vill göra. Jag vill våga göra
saker jag vill göra i den mån kroppen kommer klara av. Inom sin tid. Och
är viktigt att personer i ens omgivning är medveten om hur de kan
vara.♡
Och i med att min vikt är nästan mer än någonsin, så kommer de ta längre tid för mig att kunna göra vissa saker för, det ena påverkar de andra. Hade som mål att kunna jogga biten runt älven här där jag bor, på ca 5km. Det går segt. får jag inte ont i ländryggen får jag ont i smalbenen, är nog en blandning av övervikt, och otränad. skorna har jag nu bytt ut, men får skavsår i hålfoten:S och värk under fötterna. Men det blir bättre och bättre. antar att de beror på att jag måste byta ut mina ortopediska inlägg när jag får råd. Så tar mig runt med promenader och småjoggar korta sträckor. går bättre för varje gång. Men kom på idag nu på eftermiddagen att jag har ju stavar. så ska prova hur de går att gå med stavar, blir mer träning då:)